Då bjuder jag på kaffe och bullar, men inte Gevalia om jag får bestämma.
Det roliga var, att när jag i godan ro körde hem idag, såg jag ett välbekant ansikte på trottoaren.
Väldigt förvånande, men faktiskt så var det min älskade barndomsvän M.
Vi växte upp på samma gata, delade klass, cykelrutt och lekte och växte upp ihop.
Dessa vänner, de som känt mig sen tidigt har jag nära mitt hjärta. Nu var det 4 år sen sist. Väldigt länge sen. Nu har hon två stora barn som går i skolan.
Ett fantastiskt roligt möte och jag är glad att mina bullar fick komma till användning. För just det ändamålet de är till för- när man får oväntat besök!
Lovely!
2 kommentarer:
Åh, Malin! Det var inte igår! Krama henne från mig om du ser henne igen.
Det ska jag Noomi. Fyra år sen sist, hoppas inte det dröjer lika länge till nästa gång!
Skicka en kommentar